morithiel

Jag får moments här då jag tänker: Oh my god i surrounded by idiots...
Jag undrar hur svårt det kan vara för folk att fatta reglerna vi har här. ICMS kan inte ha varit mer informerande om the dresscode och andra on campus regler. Men ändå fattar inte folk. Jag nådde någon sorts mental gräns idag och räknade ihop hur många gånger vi blivit informerade om uniformerna.

1. Direkt på anmälan till skolan står det att man inte ska ansöka utan att läsa The student handbook där alla regler står.

2. När du antar din plats på skolan skriver du på ett papper där du säger att du läst  och FÖRSTÅR reglerna ännu en gång.

3. I brochyren står det om uniformen och andra skolregler.

4. I ditt välkomstpacket när du checkar in får du både skriftlig och muntlig information om uniformen.

5. I reseptionen i en stor glasmonter står två dockor med uniformen på för att visa hur det ska se ut.
(På deras namnskyltar står det Harry Potter och Hermione Granger)

6: Under O-week hade vi en 2h lång föreläsning om hur uniformen ska sitta och om hur vi får poäng avdrag om vi inte följer reglerna och att vi blir utkastade om vi får fler än 5 anmärkningar. 

7. Varje våning på hela skolan har 3 anslagstavlor där det finns påminelser om uniformen och bilder på den ska sitta/inte sitta.

8. När vi provade och köpte uniformen visade sömerskorna hur vi skulle se ut.

9. Första veckan i skolan påminde alla lärarna om vikten i att ha uniformen på rätt.

MEN nu i vecka två går folk runt utan strumpbyxor, stora örhängen, inte skjortan instoppad, med fläckar, mycket smink, nagellack, smycken, utan uppsatt hår, knäpper inte alla knappar, skiter i kavajen, är sena, pratar mitt under lektionen, sitter på facebook under lektionen, tar för långa raster, hög musik, killarna har inte rakat sig, ingen namnskylt och har civila kläder under "office hours" för "de har ju slutat". 

Jag hade inte brytt mig om vad de gör OM det inte hade varit för två saker. När de får anmärkelser vilker väldigt många har fått rullar de alla på ögonen och suckar som om världen är såååå orättvis och hård mot dem. Vilket gör mig väldigt irritedad och jag vill bara fråga dessa människor: Men vad trodde du?
Jag förstår inte hur all information vi har fått kan ha flygit över huvudet på dem? För de ser genuint överaskade ut när de blir tillsagda. Vilket tar mig till nästa irritations moment vilket är jag är trött på att höra information om unifromen. Det känns som en broken record nu. 

Men nog om det. Jag måste också skriva om min kärlek till events. Minst en gång under mina lektioner tänker jag "detta är precis vad jag ville lära mig", "Gud vad kul" eller "detta känns så perfekt för mig". Under gymnasiet hade man standard ämnen som SO, matte, engelska. Men nu är allt inriktat på events och ALLT är relevant, interesant och kul.
(Med undantag för min legal kurs som jag hatar). Just nu håller jag på att plannera ett bröllop. Och jag ska verkligen plannera allt ifrån bestik till lokal. Det är SÅÅÅÅ kul och läxa samtidigt. 

En annan bra sak med ICMS är att de tänker på detaljerna. Även om jag ska bli event manager och inte servitör eller något liknande är det många service yrken som jag kommer att jobba med och behöver veta om. Så för att kunna sticka ut ur mängden och imponera kunder får vi lära oss hur man dukar bord, serverar, barrista (kaffe)utbildning, vinskola, hur man viker servetter och allmänt hur man ger service. För som event manager är det jag som har kontakt med kunden och allt ansvar. Om kunden frågar om vilket vin som ska vara med maten måste jag kunna vin, och om något inte är klart i tid kan jag inte komma till kunden och säga: oj vi hade inte nog med folk. Utan där gäller det att själv kavla upp armarna och duka, vika servetter o.s.v. Jag har ansvaret och "make it work" är en event managers motto.   

Idag lärde jag mig hur man bär och serverar. Det är riktigt kompliserade bärtekniker och GUD VAD DET GÖR ONT. Mina fingers är helt möra nu efter en timmes servering. Och vi hade inte ens mat på talrikarna. Vi ska nu börja varje torsdags lektion med att bära 4 talrikar + bestik fram och tillbaka i korridoren tills det sitter i ryggmärgen. Vi ser rätt så roliga ut när vi går runt där i cirklar och koncentrerar oss på talrikarna som våra liv hänhde på det. Det hade varit riktigt medium att tappa alla talrikarna i golvet mitt i skolan framför alla. 

Nej men nu ska jag gå och mäta upp ett närliggade fält till mitt bröllop. 

p.s. Jag tycker så synd om Michelle idag. Vi hade en lektion tillsammans imorse och hon såg helt konstig ut. Jag frågade om hon var okej och hon bara bröt ihop. Hennes mamma hade precis ringt och sagt att hennes grandma hade dött. Inte kul att höra någonsin men särskilt inte när man är i Australien och hela familjen är i USA. Inte kul alls...