Sydney Harbour Bridge
Aaaahhhhh vad coolt det var! Jag visste inte alls vad jag hade gett mig själv in på kan jag säga för jag trodde att det typ skulle ta en timme men det tog nästan fyra och krävde fysisk aktivitet om man så säger. Föst fick vi all vår gear och blev upplärda hur vi skulle klättra och säkerhets stuff. Sen bar det av uppåt. Jag och Michelle var först av någon annledning och de första 15 minuterna tänkte jag varannan sekund Fan vad coolt!/Fan vad gör jag?
Vi var ända uppe på toppen på bron där vi tog bilder. Vi fick inte ha med något upp själva och den gear vi hade satt allt fast i dräkten för om vi tappade något från de höjderna kan folk dö. Vår mycket söta ledare Leon tog bilderna.
Vi klättrade i mörket med små lampor på pannan. På vägen upp tänkte jag varför gör vi detta i mörker när man inte ser var man sätter fötterna? Det fanns inte precis plats för felsteg men när vi var uppe var det sååå coolt att se stadens ljus. Vi hade tur för precis när vi var på toppen och tittade ut över the harbour kom det en massa raketer ifrån ett bröllop på en båt. Det var lite bissart att vi tittade NER på raketerna istället för upp. Vissa av rakerterna var formade som hjärtan vilket jag aldrig sett förut. Michelle började gråta på toppen för hon tyckte det var så coolt.
Det sjukaste var när vi klättrade precis under tågrälserna och tåget dundrade förbi över våra huvuden och allt skakade som satan. Eller när vi gick över den 8 filer breda motervägen på typ en planka. Så coolt.
Jag och patrik får göra det igen när han kommer och förhoppningsvis får vi lika bra väder som vi hade för det var perfekt. Jag var lite orolig över att jag skulle frysa där uppe och tyckte att det var dumt att det inte ingick vantar i vår gear. För den kommentaren fick jag en blick av Michelle som sa: Mathilda you are not in Sweden anymore, nobody has or needs gloves. Jag står fast vid att vantar inte hade suttit fel.
Vi hittade stället smärtfritt tackvare Alyssa som är som en mamma till alla.
Här är vi i våra jätte sexiga overaller. De andra var nervösa men inte jag. Det var säkert för jag hade ingen aning om vad vi skulle göra.
Jag vill påpeka att deta är typ 3/4 av vägen upp.
Im on top of the world! Eller Sydney i alla fall...
Fräckt!!!!!!!!
Boka detta igen i maj så bjuder jag dig & Patrik på detta som tack för datahjälpen & lånet av Herr Håkansson.
Snyggt jobbat - helt i min stil !
Hej Mathilda!
Jag skulle vilja vara du och klättra på bron och ca 60 år yngre!
Nu har jag kort av Micke framför Capitolium och du, Mathilda på Harbour Bridge. Jätte Skönt !
Farfar.
Bara jag som vet om att jag har problem med höjder?
Hej Mathilda! Tänka sig att Du klättrat på den där hiskeligt stora bron! Och ändå: Du har klättrat med huvudet upp(förhoppningsvis. Men från vårt perspektiv har Du faktiskt klättrat med fötterna upp och huvudet ner!!??!! Kul att läsa om Dina äventyr. Hinner Du studera något?? Det tycks vara kuliga aktiviteter varenda dag. Hälsn. Torsten
Jag visste det inte Patrik, då får du stå kvar där nere och vinka uppåt till Mathilda. Ta en kopp kaffe så länge, jag bjuder på den istället då.
